Elisabeth Gagnesjö

Det namnlösa

Mycket gör ont, som inte har namn.
Bäst är att tiga och ta det i famn.

Mycket är hemligt och dunkelt och farligt.
Bäst är att bära det vördsamt och varligt.

Bäst är att tryggt på det hemliga tro
utan att peta på frön som gro.

"Här gick aldrig tanken på spaning.
Allmoder, led mig med säker maning!"

Gott är att lyss till sin Moders röst --
ordlöst bekymmer får ordlös tröst.


(Karin Boye)

Det började som ett uppdrag, men under åren blev en varm vänskap. Saknaden är stor.

...

Du är försvunnen, Du försvann
nu, nyss
eller för tusen år sen
Men själva Ditt försvinnande
är kvar.


(ur Ormhuvud, Gunnar Ekelöf, 1966)

Tack för allt du lärt mig.
Tack för att du lärde mig att tälja med morakniv, att alla är lika värda och att skala apelsiner.
Tack för att du sjöng *mors lilla olle* för mig varje kväll tills jag somnade fast jag var för gammal
Tack för att du genomled smärtan att krysta ut mig
Tack för att du alltid skrattade när du berättade om det
Tack för att du använde samma tonfall som vanligt när jag "kom ut"
Tack för att du till sist berättade varför vi tappade bort varandra på 90-talet. (Jag kände mig starkare efter det. Det kändes som att jag kunde göra vad som helst).
Tack för att du sa förlåt på ditt sätt.
Tack för att jag fick ärva en del av din hjärna och ditt hjärta
Tack för att du sa att jag skulle läsa Wilhelm Moberg när jag blev stor
Tack för att du sa när jag var liten att "man ska inte glömma bort att plantera blommor"
Jag önskade så länge att du skulle ringa och säga att nu var det dags. Jag skulle hämta dig och lämna dig. Jag skulle sätta upp tavlor och du skulle skratta. Vi ungar hälsade på och var tjenis med personalen. Du satt och spelade kort när vi kom och det var ingen som kunde vinna över dig. Du hade hemligheter på ditt rum som vi skrattade åt.

Jag önskar att jag trodde på ett liv efter detta.
Jag tror på jord.
Tack för att jag fått tro på vad jag vill.

Du blir jord och sen något nytt. Förmodligen en praktfull dahlia i trädgården eller ett äppelträd som de dina kan plocka äpplen från och göra en äppelpaj. De vet att den inte kommer bli lika god som din. Det kommer de att säga resten av livet, dina ungar.

Vila i frid!

Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.

(Karin Boye)

Fina älskade mamma. Vi ses på andra sidan

Mamma.

Mamma, mamma, mamma.

Elisabeth! Minns alla våra galna resor, då vi liftade till när och fjärran. Du var med till mina föräldrar på Alnö och min mamma var förtvivlad. Hon förstod inte ett ord av din blekingska.... Vi liftade till Bohuslän och fick låna ett tält av en gubbe vi liftade med. Vi tände marschaller inne i tältet och kunde ha dött. Men det gjorde vi inte. Vi var lika förvånade båda två när vi vaknade o tittade på varann. Som du ser ut, sa jag!!! Du är alldeles svart i ansiktet! Det är du med! Kontrade hon. Elisabeth var fräsig o snygg o det var minsann henne alla killarna flockades kring. Vi hade sååå mycket kul. Men sen gick åren o vi förlorade kontakten. Återfick den via fb för ett par år sedan, Men det blev aldrig av att ses. Kram. Tänker på dej och de dina.