Bengt Johansson

Det kommer en dag när jag är borta. En dag då mitt liv har tagit slut. Så länge du minns mig är jag kvar ändå och finns i din närhet som förut. Jag finns där i vågen invid stranden. Jag finns där i vårens varma vind. Jag finns där och leder dig vid handen ibland. Jag finns där i tåren på din kind. Jag finns där i blommans spröda knoppar, i fågeln som sjunger i ett träd. Jag finns bland de fjärilar som fladdrar kring på åkrar med mognande säd. Jag finns i ett regn som slår mot rutan och i flingor av fallande snö. Jag finns i musiken som du hör på ibland. Så länge du minns kan jag ej dö.