Det står ett träd vid strandens kant,
vars grenar är näst nakna och kala.
De sista löven mot marken faller,
likt vemod, köld och sorg.
Sedan när ljuset till slut kommer åter,
vårt träd ska grönska och spira.
Då samlar vi våra fina minnen,
på det som varit,
för löven från i fjol,
har för alltid ifrån oss farit.
Catarina
Det är med en tår i ögat jag skriver detta.
Tack Bosse den tid som jag har fått ha dig som kund som senare övergått till en riktigt god vän.
Jag kommer att sakna hej på Nisse när du ringde mig